Sorgsna dikter

TIDEN


Tiden är en tung kappa – det första plagg jag kläddes i.

Jag bär på den vart jag går.

När jag brer ut armarna för att ta emot någon växer den och blir varmare.

Jag kan ta in alla i min tid och behålla dem.

Men de har sin egen tid och de måste följa den.

Snart måste jag klä av mig tiden och lämna den bakom mig.

Min tid – min synlighetskappa – kommer att skrumpna ihop och blåsa bort.

Och ingen kan se att jag står där.

Osynlig och ensam.


LEGIO

Ni är många

Ni är legio

Ni sörjer tillsammans

Ni kommer i tidningar och TV

Sorgegrupper

Pratar om er sorg och träffar andra som varit med om detsamma

Ni får hjälp av experter

Alla tycker synd om er

För att ni är många

För att det var tio andra barn som dog samtidigt som ert barn.


Jag är ensam

Ingen var där när mitt barn dog

Inga sorgegrupper eller samtal

Jag kom inte i tidningen

Inte ens en notis

Jag var ensam

Jag fick sörja ensam

Ingen att prata med

För jag var bara en

En är lika med noll

En gånger tio är lika med allt

Löpsedlarnas matematik

Så fungerar samhället.


Men vi är många

Vi som sörjer ensamma

Vi är legio.

FJÄRILAR


Det fanns grusvägar

Och diken med blåklockor

Och blåvingade fjärilar.


Det var innan jag börjat frukta fjärilarna.

                     HÖST

Nu skriker hösten över alla folk

Trumpeter lyfter

Färger bullrar

vulgärt som hötorgskonst

mot våra öron.

Och vi som brukar gå så bleka

och rädda för att tycka fel

får plötsligt tillåtelse

att tycka om det grälla

det röda ljuset ifrån träd och himmel.

Naturen liknar blott sig själv och ingen annan

Den ropar dödens vaggsång över jorden.


Dikter från skolbänken.

Jag växte upp i en miljö av våld och falskhet och led därför under skoltiden av en djup depression. Den ledde till att jag ägnade mina lektioner till att skriva små dikter i matteböckerna och var jag kom åt. Det blev mitt enda andningshål. Jag kanske sätter in nån sån här ibland. Dom finns på olika kladdlappar som blivit över. 
Inga av dikterna på den här sidan har publicerats, de är ögonblickets skräp och de flesta är borta. Det kan hända att jag nån gång tar med något från min bok "Stilla under molnet". Vi får se. 

Sanningen


En oändlig skara människor står på stranden

och stirrar ut över havet.

Deras ögon är röda av tom gråt

och deras hjärtan är förtorkade.

Deras kläder möglar och faller av dem

det ena plagget efter det andra.

Till slut står de där nakna,

Orörliga,

Tysta.

Vad väntar de på?

På sanningen.

På att sanningen ska komma som en vit svan från havet

och fälla sina fjädrar över deras trötta huvuden.

Till den står där naken.

Liksom de.

Duktig struts

Jag lägger mig aldrig i.
Sa du.
Jag tar aldrig ställning.
Sa du.
Den dan du sa det
dömde du mig till att mista livet.
Du trodde du var god.
Duktig struts.

Medan jag sitter vid skrivbordet,
planerar min arbetsdag,
talar i telefon om verksamhetsberättelser,
störtar ett flygplan.
100 människors sista långa minuter håller andan
tills allt slutar i skrik, blod, eld, förbrända kroppar.
Medan jag skriver ett protokoll.


Medan jag ser på TV,
skrattar åt Mister Bean, ryser åt lördagsdeckaren
och dricker kaffe,
kraschar en bil med en ung pojke
på väg till discot.
I ett ögonblick av fasa upphör han att existera.
Hans mor vet ännu ingenting.
Medan jag byter kanal.


Medan jag handlar på Domus,
plockar åt mig kaffe, limpor och konserver,
prickar av på matlistan,
står i kö i kassan,
dör ett barn av svält
hos sin mor som inte kan gråta,
som lägger den magra kroppen i ett skynke och går bort.
Medan jag packar ner i kassen.


Medan jag går ut med hunden,
tittar på träden och solen,
pratar med grannarna
dör en 17-åring av en överdos
på en toalett i Stockholm
utan att ha börjat leva.
medan jag pratar om vädret.


Medan jag åker ut med bilen,
stannar och fotograferar,
planerar för en utställning,
torteras en fembarnspappa till döds
i ett fängelse i Afghanistan.
Skriken hörs inte genom stenväggarna.
Medan jag tar en fikapaus.

Kyrie eléison       Christe eléison


Nu stänger jag dörren till sommaren.

I mitt hus, som jag ska lämna finns många rum.

Jag lämnar mina älskade, som aldrig vetat att jag funnits.


Jag viskar tyst till öron som inte hör.

Var inte rädd för döden. En gång sjöng vi: Gåsa, gåsa klinga, ge mig dina vingar.

Var inte rädd för hatet. En gång möttes våra blickar.

Frukta inte ensamheten. En gång var vi alltid tillsammans.


Sakta stänger jag dörren till mitt sommarhus.

Med mina tårar skriver jag:

Får ej störas.

Som om du inte fanns i mitt hjärta

brer jag ut mitt skratt över timmarna.

Som om inte din närvarande frånvaro

hamrade i mina celler,

skrek i mina senor och mitt blod

sköter jag mitt arbete perfekt

och berättar roliga historier

för de aningslösa.


Det gråter en vind genom världen.

Det skrattar en bäck vid mitt ensamma fjäll.

Det vandrar en sorg framåt vägen.

Och sorgen tar aldrig slut.



Det hopas en strid över fälten.

Det väntar en lek på en avlägsen äng.

Det skramlar ett hat i en människa

Och hatet tar aldrig slut.



Det doftar av död i ett hjärta.

Det bävar av ljus i en längtande famn.

Det svartnar av lögn i ett öga.

Och sanningen hånler trött.

När jag såg oss där i spegeln
med din svarta hårtofs mot min kind
gick det upp för mig med andlöst jubel
att jag höll ett nyfött barn, mitt eget barn på armen
och mitt liv förvandlades
och jag blev kvinna, jag blev mor
i en svindlande förvissningens sekund.
-------------------------------
 
När jag såg dig där i sjukhussängen
med ditt hår som börjat glesna
fuktigt emot kudden
när jag kände dina sista andetag
varmt emot min kind tills det blev tyst
gick det upp för mig att allt var över
att ditt liv och mitt för alltid tagit slut
och jag slutade att vara kvinna
och jag slutade att vara människa
i en bottenlös förvissningens sekund.

Ett annat fjäll

På ett annat fjäll

någon annan gång

ska vi vandra

över blommande bäckar

med gnistrande stenar

mot den vita snön.


På ett annat fjäll

någon annan gång

ska vi glömma

att vi skildes en sommar

när vinden var friskast

för vår stolthets skull.


På ett annat fjäll

någon annan dag

ska vi mötas

vid den klaraste källan

i den renaste luften

för vår längtans skull.




Vår egen fest

Låt oss göra en fest på jorden

Vi kunde plocka livets frukter

och ge dem åt varandra

En mor kunde plocka en blomma

och ge den åt sin son

En son skulle springa på stranden

och stänka små solar av glädje

Vi skulle alltid vara tillsammans

Vi skulle lägga filtar på gräset

och duka fram överraskningar

Vi skulle gå omkring och smaka av varandra

Och skratta

När vi hittade något

skulle vi komma springande till varandra med öppna händer

Det skulle spela

Ja, hela rymden skulle spela

Så att stenarna ropade

Så att det skrek i våra armar

Av kärlek.

Nyårsnattens fyrverkeri
Skrällande musik från TV:n
inlindad i discofärger
Janssons frestelse, fruktbål och karameller
Blanka sidenklänningar skuttar på dansgolvet
Familjefesten
Tolvslaget
Champagne

På min farstubro i den vita kylan
Hör jag klockorna från den lilla landskyrkan
Över snön sänder jag mitt tysta skrik
Som rullar in under laduväggen
Och försvinner

Jag finns


Du kastar ord omkring dig,
till synes ytliga och meningslösa.
Precis som du väntat dig försvinner de i tomheten,
spårlöst, som om de aldrig funnits.
Tills en dag,
de plötsligt reflekteras mot ett stort allvar
och du ser in i ett par ögon som sett det outsagda,
som värderat det och gett det gensvar.
Dina ord vänder tillbaka till dig, levandegjorda,
och ger dig en ny identitet.
Det som du alltid förnekat finns där inför dig,
du kan känna det med dina händer
och dina ord behövs inte mer.

Läget?

Hej, hur är läget?
Tackar som frågar.
Annars är det bra?
Visst. Jättefint.
Är det inte skönt att det ska bli helg?
Jooo!
Du får väl hem hela familjen?
Kanske det.
Hur var semestern?
Härlig.
Hoppas du är riktigt utvilad nu.
Ja, nu ska det bli skönt att jobba.
Du ser så pigg-----------------------
Tiiig!
Kan ni inte vara tysta.
Ser ni ingenting?
Jag vill dö. 
Jag är en värkande böld.
Söndersliten.

 
Längta dig en himmel

Ta allt vad du har

Av den sorg som livet gett dig

Av de tankar som du tänkt

Av de böner som du inte vågat bedja.

Ta ur hjärtats dunkla djup

Alla bittra minnen

Hämta den som svek dig, den som övergav

Den du älskat utan hopp

Hämta alla drömmar som slog fel

Ta dem alla in i den sista bön du ber

Säg till Gud: "Vad blev det av mitt liv?"

Då tar Fadern in dem i sin kärleks famn

Säger skrattande: "Här är ditt liv,

Här är allt som du har drömt och hoppats,

Allt du ville men som ej blev av,

Här är himlen som du längtat."

Och sen öppnar Han en port och jag ser dem alla

All min längtan projicerad i en himmelsk evighet

och Gud Fader säger: "Kom, din sorg har hjälpt dig."


 

Nästan

Mitt syndastraff


Ditt namn är Nästan


Du för mig utan fruktan upp på höjden


Du leder mig i stilla väntan


genom glaskupoler


Därute ligger världen


med vidders andlöshet


En famns förtrolighet, en enda


Du håller dörren öppen


Jag hör musiken, känner doften


sträcker mig emot en hand


Då skrattar du och säger:


"Allt har du fått se och ana


Just detta är ditt straff


att du har nästan levat."

Snällhet.


En gång kommer man att säga:

Minns du de där människorna

som gick där hukande i snällhetens miljöförstöring.

Minns du hur upptagna de var av att vara snälla.

De lät sina barn dö

för att bevara snällhetens elementarpartiklar.

De är borta nu.


Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Kina | Svar 27.07.2015 16.42

Du skriver så himla bra, tycker verkligen om dina dikter, kram

Lena | Svar 17.01.2012 07.10

javisst var det sorgsna dikter.....huvva, men du är en fena på att uttrycka dig....tänkte....Gåsa gåsa klinga.....jag har alltid sagt Åsa gåsa klinga, nu fick

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

27.07 | 16:42

Du skriver så himla bra, tycker verkligen om dina dikter, kram

...
13.11 | 15:53

Wow det hade jag inte sett innan, måste ha varit intressant att träffa henne

...
04.05 | 11:31

Åh vilken fin bild, på Klara som äter glasd i fin tallrik....det är sommar det

...
05.04 | 00:55

Vet inte om du fått mitt svar. Maila gärna på missen.bohman@gmail.com.

...
Du gillar den här sidan